Natten är sen och du svävar mellan
dröm och verklighet
Du befinner dig i din kropp
när du märker ett skeende
Du känner vatten vid dina fötter och
långsamt blir du översvämmad nerifrån
tills mörkt vatten helt omsluter din kropp
Utanför ditt ansikte växer molnen fram
ett sorgens mörker som sakta lägger
landskapet i kompakt mörker
Du är snart alldeles ensam omsluten
av mörker och vatten
Du tvingas sakta in i dig själv
tills du når ditt innersta rum
Där råder en tystnad
det är bara du och mörker
I ditt innersta rum finns inte plats för oro
du önskar bara vila
På avstånd ses ensam låga fladdra
och du dras sakta in i dess sken
Från den stunden är det du och din låga
din innersta låga har kallat på dig
Den säger;
Ta mig i din hand och lyft mig som en fackla
Låt mig lysa upp ditt inre
tränga undan mörker och vatten
Lyft mig högt och låt mig lysa upp ditt innersta rum
Håll mig fast så väntar vi på
den morgondag som ska komma
Låt oss vila tillsammans
tills mörker och vatten drar sig tillbaka
Nu när du känner ljuset
kommer en tid när du åter söker dig ut i livet.
Du är bärare av evig eld
som tränger undan mörker och vatten
Ett ljus som du bär med dig över land och hav.