Jag stänger mina ögon och blundar, men du är fortfarande där. Du är alltid där, du sitter som en parasit på min näthinna som vägrar att släppa taget. Varje minut, varje sekund, hela tiden, så är du överallt. Du är ljuset för min själ och jag älskar det, jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig. Jag är helt borta, jag lyssnar på vad du säger, men jag hör inte. Allt jag gör är att se, försöka se genom dig, genomskåda dig. Försöker förstå hur du kan vara så nedrans underbar, försöker hitta haken. Men den finns inte, för du är just så underbar, just the way you are. Jag vet inte om det är oboyen som hamnade fel, eller om det är du. Men något är det som tagit luften ur mina lungor, jag behöver dig för att andas. När jag är med dig känns det som om jag går på vatten, det enda jag tänker på då är om du fångar mig om jag faller. Eller om du skulle låta mig drunkna? Minä pitää tehdä yhä liian sinä.