En klump i magen, tvärstopp i huvudet...
Paniken hör jag rätt, rädslan grepp har du åter igen satt i mig...
Orden dina, välbekanta med besk eftersmak...
Det enda som far igenom mitt huvud är, inte igen inte igen...
Till slut så finns det ingen mera att säga eller att göra...
Som om något i en, som man ej själv än hunnit ikapp att nu är dessa ord sagt en gång för mycket...
Men kroppen reagerar med att vilja fly, medans hjärnan är satt ur spel av panik igen...
Men denna gång...
Ledsamheten alldeles för välbekant för att vilja stanna, även sorgen ej längre orkar hålla sig kvar...
För det var...
Som om allt upplöstes sig självt...
För det var...
Sista gången rädslans grepp du satt i mig...
Förstod aldrig att orden dina, fångat mig och satt i husarrest...men nu vet jag!
Det var sista gången...


Orkiden