Då står tiden still, en annan tids era jag lever i...
Fylls av hopp och styrka att allt kunna förändra, när jag dig besöker...
Våra evighets långa promenader,alla stopp vid caféer
Det var ett tag sedan...
Nu mera än någonsin, jag behöver dig som ett andningshål för att kunna sortera all sorg...
Vilken ironi...
Kärleken har mig nu flytt, du borde ha varnat mig för det...
Jag såg aldrig min egen roll av undergången som kom, förren det var försent...
Minns när jag sist dig besökte, sa då att det ej får dröja för länge till nästa gång...
Efter årets fyverkeriernas explosion är gjord, då kommer jag åter att gå längs kärlekens stad...
A' la prochaine...


Orkiden