Vet ej, hur vårdlös du kunde vara...
Aldrig hört eller sett,men nu jag innset filtret suttit i vägen...
För några timmar sedan, bodde du i mitt hjärta av kärlek...
Den nu är endast i vänskap...
Inget annat jag kan se, då du vände dagen till nattmörkrets rätta ansikte härskaren av översittaren...
Kärleksfiltret som gjort mig blind, var så starkt men du gjorde så det föll bort för några timmar sedan...
Med de orden, just då på den platsen etsade fast i min hjärna som nu har löst upp min djupa förtrollning av dig...
Ser dig nu för den du är...
Utan att du vet om det, släppte du mig fri för några timmar sedan...
Vet nu, det jag ej förstod innan...
Min kärlek var så stor, den var ej redo att gå trodde jag...
Men för några timmar sedan, det du sa till mig om och om igen...
Löste upp mig i partiklar, som har gett oss kärlek, passion, åtrå i åratal...
Nu för evigt är den borta, ut i universum rann det ut för att aldrig igen kunna återfinna...
Vet nu, det jag ej förstod innan...
Orden som kan förtrolla, likväl är de som gör så att allt kan dö...


Orkiden