Hjärtat gått till vila...
Slumra till, min andra halva...
Nu du ej är kvar...
Den ångesten som nu fyller tomrummet...
En paus, måste tas...
Samtidigt en stark låga, inom mig säger vi är värda att älskas...
Gå till vila, till sommarn vik ut dina vingar...
Flyg, flyg jämte mig...
Står på kanten av mörkret, samlar mod att ej hoppa ut i fårans smärta...
Skriftas hela tiden i sinnet mitt...
När, hur, var...
Tiden tär på en, när inget är som det verkar...
Gå till vila, samla krafterna...
En paus, måste tas...
Då det kommer en tid av knoppar som brister, jag kommer då att blomma ut...
Då gruset knastrar under skorna, fåglarna kvittrar och solens strålar mig värma...
Då ur vilan jag vaknar...
Tiden som skriftas under den långa pausen...
Vill du det med mig beskåda, flyg flyg då jämtes mig...







Orkidén