Dina ord skär inuti mej.
Hjärtat sipprar ut blod.
Du vet så väl att du är viktig.
Men väljer ändå att skära sönder mej.
Du vet precis vad du ska säga, göra
För att manipulera, skada och förgöra det lilla du har kvar.
Ta din slöaste kniv.
För du har gjort mej van vid smärtan.
Jag trodde en gång att allt skulle förändras.
Men jag vet nu att det är försent.