Långa, meningslösa timmar av ensamhet
Stark längtan efter förståelse
Men ingen är som jag
Är jag en egoist?
Kanske för desperat efter sympati
Kom och dela min sorg, frustration,skam och tyngd.
De känslor jag blivit tilldelad av andra
Jag vill skrika ut till världen
Men är för rädd för att mötas av tystnad.
Ingen vet om mina sprickor
Och ingen vill veta varför..
Varför skulle man bli förstådd?
För det är ju bara livet.
Och livet är hårt, ensamt och rått.