Det är inte roligt att gå ut när ingen väntar
att dansa när ingen tittar
att leva när ingen vet

Var detta den frihet jag sökte?
Var jag verkligen så dum
att jag förstörde allt
för detta

återigen vill jag ha ett barn
ovillkorlig kärlek för alltid
som inte är lika enkel att stjälpa som den kärlek jag nu förlorat

får jag ge upp?
inte för att alternativet finns,
men i tanken
får jag ge mig?
Jag tror jag ger mig

men kapitulationen åsido
och trots ensamheten
jag lever, andas, försöker dansa
friare än någonsin

inlåst i mig själv
inga utvägar
inga genvägar
ingen mer kärlek