döden
är det svaret?
synd
så sorgligt svart

“straffa honom som sprängde atombomben
ty inte ska vi slippa undan så enkelt”
livet är helvetet på jorden
skyll inte på mig, det var en annan som sa de orden

jag är bara melankolisk och okapabel
okontrollerbar och miserabel
kan inte tänka nya tankar
vill så gärna utforska, dödssvart återvändsgränd

det skakar i hjärnan när jag tänker, jag är manglad i huvudet
dimma när jag kisar ned på orden
klockan sju, åtta, nio nu sitter jag och läser igen
ensam, inte smart nog att tänka själv, försöker igen

önskar jag kunde formulera alla svaren, skriver igen
det går inte, tänker att jag vill vara helt intelligensbefriad
måste vara den största befrielsen ändå, tänker lite till
jo det stämmer nog, en semla till kaffet och sen vore man nöjd