Inkompetensen strålar i mig
allt jag kan är att se alla andras verk
vad är då min verklighet?

Och jag läser Plath
jag beundras, förvånas, genomskådas
tänk
hon, geniet, hon ser vad jag är!
och sen avundsjukan
att hon, som inte vet vem jag är, vet vem jag är
när inte jag gör det
att hon, som inte kan se mig, ser mer av mig ändå
att hon har orden, kapaciteten
hon gör något av det, ett helt livsverk, om mig

Och jag bara läser, nickar, mumlar
men ger inget tillbaka
Tack för särskådningen, för självbiografin
synd att du dog
skulle gärna rädda dig
men är tyvärr upptagen av passiviteten så
tack igen, för hjälpen
jag tänker inte försöka återgälda tjänsten