hade jag
varit lika bra
på att
skriva som
jag är på
att dricka

vore Faulkner,
Hemingway, Wolf,
Plath, Bukowski,
Kerouac, Platon,
Toole

och alla andra
värda att nämna
vid namn

enbart stjärnstoff

utan vind
utan segel
utan karaktär
utan lukt
utan smak
utan själ
utan bruk

och vore jag lika
jävlig på
att skriva som
jag är
på att dricka


skulle kampen för
världsfred vara
en olympisk gren

och om jag skrev
som jag dricker

hade världen haft
en ny
konstitution

lika verkningslös
som antabus i
tablettform

och det
hade
varit mer än
tillräckligt