Vi sätter oss ner med en kopp te. Och så pratar hon. Läser högt ur sin mormors gamla dagbok.

" 'Tror att känslan jag känner just nu att inte riktigt är i min kropp till viss del inte bara handlar om dåligt psykiskt mående utan faktiskt också om det här kallat egodöd. Ser mig själv och tänker mig som en organism mer, en plupp i universum.' "

Tystnad. Några minuter. Hon slår ihop de svarta utnötta pärmarna och kollar upp, möter min blick.

"Vilket fullkomligt pucko."