Det eviga (Esaias Tegnér, 1810)

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
Väl flyga som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld
Och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: Kring himmel och jord
Genljuda från släkte till släkte dess ord.

Det rätta är evigt: Ej rotas där ut
Från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut,
Så kan du det rätta dock vilja.
Förföljs det utom dig med list och våld,
Sin fristad det har i ditt bröst fördold.

Och viljan, som stängdes i lågande bröst,
Tar mandom, lik Gud, och blir handling.
Det rätta får armar, det sanna får röst,
Och folken stå upp till förvandling.
De offer du bragte, de faror du lopp,
De stiga som stjärnor ur Lethe opp.

Och dikten är icke som blommornas doft,
Som färgade bågen i skyar.
Det sköna, du bildar, är mera än stoft,
Och åldern dess anlet förnyar.
Det sköna är evigt: Med fiken håg
Vi fiska dess guldsand ur tidens våg.

Så fatta all sanning, så våga all rätt,
Och bilda det sköna med glädje!
De tre dö ej ut bland människors ätt,
Och till dem från tiden vi vädje.
Vad tiden dig gav må du ge igen,
Blott det eviga bor i ditt hjärta än.

Det Trevliga (Nanna X, 2018)

Nog formar väl makten och kriget vår värld 

nog härjar som björnar dess rykten 

emellanåt bryts dock det vettlösas svärd

och björnarna hejdas i flykten 

vad våldet må skapa är vanskligt och kort 

det dör som en stormvind i öknen bort

Det Rätta - det växlar, vi skövlar vår jord

utrotar och trampar på liljor

vi växlar jämt ståndpunkt och sviker vårt ord

förnyar profiler och viljor 

en sanning i bröstet förintas så lätt 

när allt blir förklarat på Internet 

Det Sköna vi skapar, performance och sång

är också förvisso förgängligt

vi ändrar vår smak varje dag, gång på gång

en hashtag i ständig förändring

den guldsand som glimmat förvandlas till sot 

Det Sköna är drabbat av utrotningshot 

Men Sanningen lever! i bilarnas värld 

lugn står hon med ärrade pannan 

hon leder dig hem och hon leder dig bort

hon följer dig som ingen annan 

Det Sanna är Trevligt! låt kärlekens ord 

genljuda från släkt och till släkt på vår jord 

Så viljan, som inte fick plats i ditt bröst

tar kvinnlig gestalt och blir handling

Det Rätta får armar som kramar till tröst

så folk kan stå upp till förvandling 

de offer vi gjorde, de fasor vi mött

de dör som en stormvind i öknen - trött 

Så fatta all sanning, så våga all rätt,

Och bilda det sköna med glädje! 

De tre dö ej ut bland människors ätt, 

Och till dem från tiden vi vädje. 

Vad tiden dig gav må du ge igen, 

Blott Det Trevliga bor i ditt hjärta än.