Min sociala fobi försvann
Men ersattes av en oro som aldrig försvinner

Depressionen jag hade innan blev värre
Separationsångesten också

I nio år, kanske till och med längre ändå
Har jag väntat på hjälp

Och när löftet om att få det
Blir att ni försöker få bort mig från min mamma

Då vet jag
Det finns ingen som kan hjälpa
För att ingen förstår

Så jag får börja om
Lära mig att leva igen

Ta en dag i taget.