För detta frö kan inte dö,
dess inre inte vittra,
likväl skall tjälejord och tö
dess kärnas mitt förbittra.

Godnatt, godnatt, mitt kärnehus,
vik hädan, här är vinter,
nu rullar rök på värnegrus
där pojkars fotspår slinter.

Nu rullar rök mot dörr och tak
i nattfrostmattat glitter
och vintern gör din smultronsmak
så ändlöst hård och bitter.

Men detta frö kan inte dö,
dess vinter inte kallna,
för någon gång ur fångsmält snö
står stråna ur det fallna.