En sten har mycket att berätta
om den kunde tala.
Tänk, om ord den kunde sätta,
goda eller banala,
på allt som passerat
eller dess läge raserat.

Ja, tänk om du gett den en spark
av ilska eller på skoj,
där den fridfullt i lummig park
låg och vilade, lite loj.
Jag tror, att du som sten
förbannat sparkande ben.

Så enkelt men ändå så viktigt
är det att orden värna.
Man måste, ärligt och riktigt,
bedöma talets kärna.
Låt inte dumt ovett mala:
”Bättre tiga än illa tala”.