Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

natt (utdrag)

DIN BLÖTA VÄRME SOM PLASKAR NÄR JAG STÖTER DINA FÅGELSKRIN

OCH DU FÖRSÖKER ÖPPNA DIG MER MELLAN DINA LÅR OCH ÄNDA I BOTTEN I SÖRJAN NÅR JAG

MIN STORLEK I DIN DOFTAR OCH RINNER OCH LÄNGST IN TILL NJUTNINGSFULL SMÄRTA SOM KOMMER ÅTER OCH ÅTER

VI RIDER KÖTTET SOM DUNKAR HÅRT VRIDER OCH SKRIKER OCH SKRIKER OCH VRIDER OCH NU NU KOMMER VI KOMMER ÄNDA FRAM IN FRAM IN IN IN IN!!!








HÅLL










HÅLL






vi






SJUNKER






HÖGST








ner








TILL






svart






rött










du






jag




Fri vers av Inutipojken
Läst 588 gånger
Publicerad 2004-10-05 15:10



Bookmark and Share

    David Wästerfors
Detta är en mycket akustisk dikt, på något sätt, den låter högt och ljudligt, tar mycket "ljudrum". Den är minsann inte bara dramatisk utan också lite otäck (fågelskrin etc.), vilket faktiskt är bra. Det hade nog blivit alltför sockersött och paradoxalt nog alldeles osexigt om texten bara hade varit vacker (som i slutet).
2005-01-04

  Lisa
Kanske den som dristat sig till att klämma dit en enda ynklig stjärna är för pryd... Men inte jag inte! Gillar denna text, särskilt hur den i slutet av den sammanhängande texten 'tappar kontrollen', precis som vi faktiskt gör när det blir som allra bäst. Tycker dock att 'dina fågelskrin' låter lite otäckt. Möjligen låter personen i fråga som en fågel. Men skrin? På samma sätt tycker jag 'sörjan' i andra stycket har en alltför negativ klang. Eller har jag missuppfattat texten när jag ser den som en beskrivning av något ömsesidigt och fantastiskt? Slutligen förstår jag mig inte riktigt på de fristående orden i slutet. Inte heller vitsen med att du blandat små och stora bokstäver. Tycker att det är helt rätt att avsluta lugnt och inte lämna läsaren mitt i klimax, men det kanske kan göras på något annat sätt?
2004-10-06

  *Jenny*

2004-10-05
  > Nästa text
< Föregående

Inutipojken