Trollkarlen har lämnat oss, kanske för sista gången, åter går han på de lövtäckta stigarna. Kanhända är han äntligen på väg hem, där någon väntar honom, någon han inte väntar sig men som vi känner.

Det är ganska tyst i byn, men inte för att han försvunnit. På trädgårdsbordet ligger pärlsocker och smulor som fåglarna låtit bli, bredvid ett urdrucket saftglas. Cykeln och hans väska står i gräset bredvid, som de väntade på dagen då någon av oss ska söka upp honom.