Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Vår, vårvindar, våreldar, blickar som möts och vinterkuvad längtan som vaknar och brinner.


Våreldar friska



Blickar, blickar brinner där

ögonkasten flyga,

ögonblick som jag har kär;

blickar, blickar blyga

trevar, famlar, flyktiga

vilar, landar, pustar ut

på din haka, på din jacka

vid din jackärms slut.

Våreldar, vårvindar, därinunder

tygskymtar sagornas vidunder,

andra vidder vida,

andra sagor, framtida:

Formen av din arm,

formen av din famn,

den att vila i

efter lustens heta låga,

om jag bara skulle våga:

Hur skulle det vara?

Blickar, blickar svara!

Blickar, blickar brinner bara.



Blickar, blickar trevar, bränner

svider, fräser.

Lusten liksom järnet jäser.

Framtidsplaner smider.

Ögonblicket genomglider.

Aldrigfalnar, aldrigsvalnar,

blickar, blickar bränner.



Blickar, blickar skickar

kastar svetsloppor omkring.

Svedda, svedda brännässlor,

röda, röda rosor

pryder heta kinden min.



Blickar, blickar, klickar,

ögonblickshettan slickar

eldslågor, brännilar, blickar

uppför mina lår.

förbi fjärilar,

magpirr, magont genomilar,

tänder, flammar, inflammerar,

tuttar på, sticker i eld, flamberar;

min bröstkorg blir till bål!



Blickar, blickar målet finner,

blickar blickar bålet brinner,

min bål brinner,

mitt bål, ditt bål,

det du tänder, det du sänder,

när du blickar, blickar, eldar skickar.



En blick till!

Förrn du försvinner.

En blick till!

Jag vet vi hinner.

En blick till!

Åh, vad jag vill!

Vill mer, vill mer:

Jag brinner!




Fri vers av Mariabjörkman
Läst 630 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-06-03 04:16



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mariabjörkman
Mariabjörkman