Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
"Att leva som föräldralös.  Se sig själv som värdelös. Utan en moders trygga famn. Och en faders stadiga hamn. Det har alltid varit den stora sorgen."


Den stora sorgen.

Minns när jag lekte kull med kusiner, 
i ett smutsigt förortshus i Tallinn.  
När jag slogs och fäktades mot polisen, 
när de slet mig ur era famnar.  

När jag tiggde bland de rika, 
pälsbeklädda och kalla människorna.  
Avvisad, bortspisad, lortig i kylan.  

När jag älskade er så hårt, så villkorslöst som bara ett barn kan göra. 
Jag älskar er fortfarande så villkorslöst. 

Kommer någon någonsin förstå min smärta,
min ensamhet i den här världen?  

Jag saknar dig mamma, din gloria av det guldblonda håret. 
Dina mjuka smekningar över min kind.  
Jag saknar dig pappa, ditt bullriga skratt när du 
hissade upp mig i luften som en vante.  

Inte en bild har jag på er, förutom de som är inpräntade i mitt sinne.  
Vad har jag fått ärva av er?  
Har jag fått min envishet av dig pappa?  
Kärleken för andra människor och djur från dig mamma?  

Vem hade jag blivit om ni hade funnits kvar i mitt liv?  
Kommer jag någonsin få se er igen?  
Kommer tomheten i mitt hjärta någonsin fyllas av er värme?  

Kommer saknaden någonsin försvinna, 
saknaden som jag alltid bär med mig, 
innerst inne, vilse i världen?  
Kommer jag någonsin få krama om er 
och tacka er för att ni gav mig all den kärlek ni kunde ge?  

I ett land vi inte var välkomna i, 
fattiga och ständigt jagade så gav ni mig en 
lycklig barndom de första fem åren av mitt liv.  
Ni gav mig grunden jag kunde växa på.  

Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna tala om för er, 
ifall jag får träffa er igen, 
om vad för hemskheter som hände när jag kom till Sverige.  

Om jag kommer kunna tala om för er att 
de människorna som adopterade era barn 
misskötte sin föräldraroll till det grövsta och mer därtill.  

Jag vill inte att ni ska känna skuld till att ni valde 
att adoptera bort mig och min syster.  
Ni gav oss chansen till en bättre framtid.  

Tänker ni på mig så som jag tänker på er?  
Alla minnesbilder jag har, 
jag går igenom dem om och om igen, 
för att aldrig glömma hur ni ser ut och varifrån jag härstammar.  

Jag saknar er, mitt hjärta gråter efter er.  
Jag älskar dig mamma Olga.  
Jag älskar dig pappa Sergei.  

Er dotter Swetlana. 




Fri vers av Asfaltskrigare
Läst 476 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2018-01-30 22:11



Bookmark and Share


    snöö
Så sorligt, föräldrar som tror att de gör det bästa för sina barn och så blev det inte riktigt så. Hoppas att du får chansen att möta dina föräldrar igen.
2018-02-03

  Futureprincess
Det här fick mig att börja gråta...
tårarna rinner mefans kag skriver
för jag hatar dessa orättvisor som finns
I världen just nu och barn som får lida
så mycket. Du beslriver så målande och känslosamt, men det är så sorgligt allting just nu, men det kommer att bli bättre!
2018-02-03

  Asfaltskrigare
Ja det är jag som är Swetlana.
Tack så mycket.
2018-01-31

  Gin83
Alltså jag blir helt knäckt av denna
Otroligt starkt berättad
Som ett poetiskt brev...eller ett sorgset dagboksuppslag.
Är detta självupplevt?
Man vill bara krama personen i texten
Otroligt starkt skildrat
Riktigt bra
2018-01-31
  > Nästa text
< Föregående

Asfaltskrigare
Asfaltskrigare