Den blinde styrde den svaga.
Han föreföll sig vara en saga.

I ett guldskimmer och all sin prakt.
Fångade fjärilar med sin makt.

Den makten som egentligen var båg.
Där rätt och fel inte vägdes på en våg.

I hans huvud, levde han i sin fantasi.
Skapade en dröm, en utopi.

På bekostnad av andras själar och smärta.
Som belöning, enbart mörker och ett ruttet hjärta.

Dock gjorde han bort sig, kopiöst.
Han släckte aldrig den sista lågan, seriöst.

I lågans vrår satt en gnista.
Gnistan som aldrig släcktes, som började brista.

Ut kom en eld, rasande och mäktig.
Hon som aldrig skulle vara tyst och präktig.

Och idag, tack vare hans misstag…
Har hon funnit styrkan och sitt sanna jag.