jag måste medge

att jag oroat mig

för mycket över huruvida

jag skurit mig mot gardiner

just det tog för stor plats

för mig att ta plats

i tillsynes tillrättalagda liv

jag borde ha sett mig större

och skönheten i att vilja ge

som fabergeägg i silkespapper

för det går att hålla mig

med kärlek i handen

och ibland som en fågelunge,

jag tror att det går

att stanna upp i stunder

längre och längre

dela möten i det varma

där vi genomskådar

vad vi kallar gränser