Du rusar runt huset och rycker i alla mina dörrhandtag.
Nåväl, slå mig då till marken med käppen, Ha-ha-ha.
Morto, Där fick jag dig allt din djävul.
Sväva nu till helvetet som en sidenballong i stilla vinterkyla,
men lämna silversanden kvar på marken, för fullmånens skull.
En dag ska min tunga lyfta flera ton av sprit, avföring och tuppblod,
så och skall du oss lyfta till limbo på din starka lem.
Varför skola vi då falla likt regndroppar på torr sand,
när vansinnets hydraulik ju kan lyfta miljoner solars elektronvind.
Jag orkar inte längre kämpa mot sömnens kristallklara vakenhet,
så låt mig äntligen sova tills evighetens spillra väcker Arahanten.