Lågan falnar när syret tryter
Glaset är så genomskinligt men tätt
Hon vänder ryggen till
Vår tid är inte utmätt
men jag vet inte längre om jag vill
Min saknad gnyr och ryter
En röst viskar tyst och lätt
om ett järnhårt cyniskt svek
Men vad är fel och vad är rätt
Vems perspektiv är det sanna och äkta
Är allt i själva verket en grym lek
med regler som jag inte förstår
Jag tror och hoppas ändå ännu
att några smulor fortfarande återstår
Jag vill inte att vår tid är gången
utan att den är nu
att jag inte i min grämelse är fången
utan att jag fortfarande kan se
och förtrollas av jökelsjöns turkosa vatten
som att höra tonen som får mig att le
Lämna mig inte trots att jag är jag