Jag fryser i mitt inre
och skakar inombords,
en stormvind drar fram och kramar mitt hjärta,
det gör ont...
jag gråter inte från mina ögon,
det faller inga synliga tårar,
men jag gråter i min själ
stora ångestfyllda tårar rinner sakta ner från mitt hjärta
och blandar sig med livets alltid närvarande gulgröna galla...

Då de funnit vägen till varandra
uppstår en nästan omöjlig fusion av vätskor
men som faktiskt ger en viss lindring
då den hatade gulgröna beska gallan
späds med de milda salta tårarna
till ett varande och förstående,
som ger mig möjlighet att sakta få lindring i min själ
och känna att inget är omöjligt eller för osannolikt,
jag slutar frysa och skaka, och tar livet för vad det är!