Jag sätter mig ned för att rimma,
att skingra förhindrande dimma.
När orden är lätta att limma
behövs inte alls någon timma.
Men börjar tankarna stimma
kan jag dilemma förnimma.

När jag skriver en dikt
är det av största vikt
att det inte blir en plikt.
Hellre då en slags bikt
uppdelad på några skikt
och någorlunda strikt.
Blir innehållet rikt
och inget annat likt,
möjligen då på sikt,
blir det som bäst unikt.