Så målar du äntligen naglarna röda igen. Du är överlägset vackrast när du inte experimenterar med kärlekslösa färger, suveränast då du är alldeles intill som om vi befann oss i ett osårbart rum mellan årstiderna.

Jag är konservativ och hela tiden på gränsen till nervsammanbrott när verklighetens skoningslösa sanningar tränger undan förnuftet. Det är därför jag vill ha dig på samma sätt dagar som nätter.

Du revolterar ofta, flyr bortom staden eller med ett resande teatersällskap, men i samma ögonblick som du saknar kyssen vi en gång uppfann återvänder du med nagellack och fler klösmärken.

Sen stänger du äntligen fönstret igen. Det känns som om ingenting har hänt, ändå är allting annorlunda när du river mig på ryggen och försöker klistra änglavingar som aldrig funnits i världen vi saknar.

_______