Staten äger unga män
och kan skicka dem i döden
för fosterlandet
eller samhället.

Av döda mänskor
får man inte ta organ
för att rädda andras liv
utan att de döda
gett sin tillåtelse.

Av de unga männen
behövs inget tillstånd.

Är det för att samhället
är viktigare än den enskilde
eller för att lagstiftarna
ofta är äldre personer?

Och ändå består samhället
av enskilda individer.

Skulle det inte vara bättre
att någon kroppsdel av en
skulle ge en annan mänska ett fortsatt liv
än att ens kropp skulle dö för fosterlandet?

Att en medmänska skulle leva vidare
genom ett organ av mig
när jag inte längre behöver det
skulle jag kalla:
"Att dö hjältedöden!"

Vad nu det är för något?