Några dalar:

Redan innan jag var tio år dödsdömdes jag av läkare. Min mor och min syster klippte en hårlock av mig att ha som minne.

Strax innan jag fyllde tretton år såg jag min mor dö.

När jag var i tjugoårsåldern var jag med i en bil som körde över så svag is att det bildades en ränna med öppet vatten och isbitar efter bilen. Vattendjupet där vi körde va ca 5 meter.

När jag var 27 år var jag med och bar min far till graven.

När jag var lite över 30 år upplevde jag att blixten slog ned i vår sommarstuga endast en halv meter från mitt huvud.

Vid 43 års ålder var summan av mina två blodtrycksvärden över 400. Så nära att slå ett världsrekord har jag aldrig varit. För resten av mitt liv kommer jag att vara sjuk och att vara tvungen att ta medicin. Mina svårigheter att acceptera denna sjukdom kan jag inte gå in på här.

Mina två bröder dog unga, en som treåring, den andra som tioåring.

Några toppar:

Jag ägde en gård med far och mor. Jag lärde mig arbeta tillsammans med far med jord- och skogsbruk.

Jag hade många ungdomskamrater. Jag ägnade mig åt idrott, vilken gav en fin gemenskap.

Jag studerade till lärare. Stunden när rektorn bad mig komma upp och hämta mitt avgångsbetyg var en höjdpunkt i livet. Jag hade ett yrke.

En annan högtidsstund var när jag förde min blivande fru till altaret. Jag tillhörde åter en familj. Jag har älskat och blivit älskad.

Tre gånger har jag fått ta ett av våra nyfödda barn i mina armar. Jag har sett dem växa upp till välartade ungdomar.

Jag har byggt ett eget hem och två egna sommarstugor. Alla mina drömmar om prylar har jag kunnat förverkliga.