När ljuset öppnar min dag
ser jag klara konturer.
Tillvarons strukturer
utmejslar sina behag.
Dagen vidgar sig, välver,
söker sig längre bort,
avlägset kan då bli kort.
Tidens andetag skälver,
skymningen långsamt svalnar,
kvällen tar mig i famn.
Natt är en skyddande hamn,
sinnligt känslosvall falnar.