Det finns tider
Du äger i ditt inre rum

Ingen oro kan nå, dit in.

Bara lugn från bergens
daggfyllda dimslöjor

Det finns minnen av
Lavendelfärgade ögon

och körsbärsröda läppar
mot din törstande hud

Av innerlighet och närvaro

Till dig som aldrig gav upp
hoppet
Förrän din tid var kommen

Genom harpans spröda toner
Har jaget äntligen hittat hem

Till Salvadorernas magnolie
blommande dal

Och minns den egna längtan
det enda sanna som återstår

När förgängelse suddat ut
och evighet stilla börjat om.