De sade: "Din farmor har gått bort"

Men just då kunde jag inte förstå

vart du hade gått..  

Lilla farmor,

det känns som igår 

fast det var så länge sedan 

men du är så levande

i mitt minne

Jag kan se ditt ansikte, 

så kärleksfullt fårat av livet

rynkigt som ett russin, 

insmörjt på kvällen med nivea

ifrån nattduksbordet 

alltid solkysst om kinderna

för en riktig utomhusmänniska 

ja, ett med naturen, var du

älskade lilla farmor

med sameblod i ådrorna

och två pigga ekorrögon 

över en mun så glad och snäll

för inte minns jag

att du någonsin

sa ett ord av elakhet

nej aldrig, iallafall inte

inför barnen, sådan var du 

Ditt hår var silvergrått, kort

alltid nyklippt

för du tyckte om att vara fin

och gå till frissan

fast det var en bra bit att åka

för ni bodde ju avskilt

långt ute på landsbygden

där, högt upp i norr

med stora skogen susande

in på husknuten

En riktig husmor, var du kära farmor

lagade all mat själv, fiskade, plockade bär

ja, tog tillvara på allt som renarna

och naturen kunde erbjuda

och det godaste

var alltid tillägnat barnen

(minns dina små potatispaltar

och de där små mjukkakorna

nybakade, varma så smöret smälte

som de vuxna alltid ville ha

men aldrig fick) 

Så himmelskt mjuk och go

var du, älskade farmor

rund och go, liljekonvaljdoftande

och bara en och femtio i strumplästen

kanske ännu mindre

liten men stark

och segare än en dvärgbjörk

med en famn alltid öppen 

fylld av kramar

för den som ville ha

eller behövde en

Så nog var det av dig, farmor

jag lärde mig att respektera

och att värna om

allt levande här i världen

genom ditt sätt att vara

och ditt stora hjärta fyllt av kärlek

till både människor

och djur

"tänk bara på alla små insekter,

spindlar och flugor

som förirrat sig in i ditt kök

de som under största försiktighet bars

i din hand, ut till friheten

ut i naturen igen" 

(och farmor,  jag minns den där lilla musen

som katten bar in) 

Jag är så glad och tacksam över 

att just jag var den där lilla flickan

som alltid fick vara med i allt du gjorde 

morgon som kväll, vardag som fest

och jag minns henne så tydligt, 

hon som du lärde så mycket om livet

om naturen och glädjen i att hjälpa

flickan som fick känna sig

så viktig, behövd och älskad

precis så, som hon var

 "Men kära lilla farmor, 

det var också ditt stora hjärta

som plötsligt tog dig ifrån mig

dagen då du segnade ned där

på hjortronmyren, 

saknar Dig

så" 

De sade: "Din farmor har gått bort" 

Just då kunde jag inte förstå 

vart du hade gått... 

Nu vet jag

*