En frostig glasbit i strupen
slår ut alla tankar, all denna mentala onani.
Det sitter kärlek på bänken bakom huset jag ångrar att jag inte köpte.
Darrande ger du mig målade vykort, motiv av spröda famnar.

Ertappad med att samla på sig naturkatastrofer flamberar du syreintaget och kollapsar. Det kommer en bår, en ambulans och tre män i rock.

Det händer alltihop igen, en slags upprepning av månaderna som efterföljs av kriminella råd ifrån konventionella framgångssagor.

Kärleken förblev ett
rosenblad liggandes på bänken.
Då blev hon yr.
Då blev hon glad.
Då vek hon sig i dubbel form.