Mitt krossmossteg nedtrampar rymden
där tyngdlagsstoftet strödde
en stålflyktsstig som ståtar skymd än
men oförglömligt glödde
mot solpolens portal
försluten slutsakral.

På stålkupol går krossmossstegen
dess död mot helningshålet
där glömskans glöd nedfaller feg men
bestämd att lämna stålet
att ämnad rämna fram
från uppdämd makadam.

Att ämnad andas makadamet
i andan annorlunda
där stoftportalen strödd i sammet
med steglös stig skall stunda -
i friheten från former skild
står normlös stormen avgrundsvild.