Att vara pappas flicka är inget man blir,
det är något man är.
Från att man föds
Jag var pappas flicka
De flesta små flickor avgudar sina pappor.
Det gjorde även jag en gång
Jag älskade min pappa som barn.
Jag tänkte på honom jämt
Jag längtade efter honom när han var borta.

När han fanns där, gjorde vi saker tillsammans
Vi busade ofta
Vi gick långa promenader
Vi var ute och cyklade
Vi åkte på bilturer
Vi åkte ut på sjön
Vi lekte ofta
Vi hade roligt
Vi skrattade
Vi grejade tillsammans
Jag hjälpte dig att mecka med bilen.
Jag följde med dig och handlade
Jag gjorde allt för att få vara med dig

Men allt för ofta …

kom hoten,
skrek du åt mig,
skrämde du mig,
sa du åt mig att tiga,
gav du mig stryk,
fick jag skulden,
antydde du att jag inte dög,
skämdes du för mig,
gjorde du mig besviken,
fanns du inte där,
bestämde du för mycket,
gjorde du allting åt mig.

Plötsligt var jag…

endast en dum unge,
en korkskalle,
en stor idiot,
bara en ungjävel.

Plötsligt så…

begrep jag ingenting,
kunde jag ingenting,
visste jag ingenting,
var jag helt värdelös.

Plötsligt så…

skulle jag enbart hålla käft,
hotade du mig eller så slog du bara,
skulle jag varken synas eller höras,
var jag ingenting för dig.

Ofta bad du mig att dra åt helvete
Jag gjorde aldrig det
I stället kom jag alltid tillbaka
För att jag var pappas flicka

Idag har vi ingen kontakt
Du bröt med mig till slut
När jag släppte min bok
Boken som handlar om mitt liv
Jag är inte längre pappas flicka
Nu kommer jag aldrig mer tillbaka