Midsommardagen vaknade
med en sol över ängens hjärta
men svepte med sorgens vind
mot en afton av mörker och smärta

Natten grep ljusets vinge
höll den i skuggornas is
kölden välvde sin mantel
över nejder av frost och is

Tiden ändrade riktning
där i livets svåraste stund
vandrade timmar tillbaka
sekund för sekund för sekund

Nu dunklet slutit sin tystnad
runt varje förflutet ord
lagt sitt tankfulla väsen
i hågkomstens varma jord

Där växer de skönaste rosor

där sjunger Guds näktergal

där doftar de vitaste liljor

i själens spegelsal

Bodil Sandberg-05