Rytm rhimme att orden bör rimma, men så vackert är det inte längre. Poesiordet kränger, bultar, vandrar och vippar, klart att det ännu svävar mot höjden, där
någon med kropp och själ bygger sitt hus, och den skrivande gör ord till tecken, tanke till dikt, där tecknen drivs in i ett innerligt språk, ett själfullt och tankeväckande.

I ordställning säger den moderne poeten Poem nåt om lyrikvett. Det handlar om hur man kombinerar ordklasser och syntax i förkortade satser, där budskapet är kärnfullt och självcentrerat, men ändå utåtriktat.

Substantiv förvandlas till verb. Vart tog kopulan "är" vägen?

Försvann, kidnappades till frånvaro, att klenoden syns
i ett varande - med lyskraft.

Det verkar vara sant i alla fall, att det har en tonalitet med en insikt om idealens sken, att musiken ger intryck av enhet. Så är inte verkligheten eller livet och inte heller speglingarna mer än en indirekt mimesis eller tanke och fantasi. Så har verserna blivit mer sanna, men lika uttrycksfulla av de förkortade verserna.