Du har visat mig hur man gör, visat mig hur man stör
din balans och ditt lugn, och jag,
din trogna elev, jag
gör allt jag kan för att kasta dig in i
ett brinnande inferno av njutning.

Våra välskrivna lögner
ekar i mitt huvud när jag låter mina fingrar
dansa över dina innerlår, du
sluter dina stormögon och drömmer dig annorstädes,
mina fingrar blir hans och
du andas tungt.

Ingen tvekan längre då
jag har gjort mitt val och
tar till mig allt det
som du kan nedlåta dig själv
till att ge mig –
du väter dina läppar med
tungspetsen och
drar mig närmare.

Naglar borras in
i naken hud, märker mig
gör mig
än mer
till din.

Himmel rasar,
regn faller,
tungor leker,
åska och musik blir
till välsignat
öronbedövande
känslobedövande
muller.

Mörkrets skyar döljer det
som du aldrig skulle erkänna, att jag
är jag och
ingen annan, att jag
i min otillräcklighet skänker
dig all den tillfredsställelse
jag kan,
utan att någonsin yppa en önskan
om mera.

Att jag i min dumhet fortfarande
är slav under
ditt kommando.

Bara fingrar som
utforskar din insida
och insida,
ansiktslös och
betydelselös för dig