***

Morgonen gryr
Ljuset är tänt

Tåren trillar 
ännu sakta, stilla
nedför min kind
i förundrad frågan
över vad som hänt ...

Nattens ljus falnar
men frågan finns kvar

En känsla av undran
mig smeker
som en höstlik vind
Jag tänker på dig
och ber dig tyst i tanken
om svar ...

Sömnen sluter mig 
åter i sin famn

Jag drömmer ännu en gång
drömmen om 
ett liv med dig
Sjunker rofyllt ned 
i ett varmt och ömsint bad
omsluten av
ett av dina kärleksfullt
daggvåta blad ...

Vaknar åter igen
av att min själ gråter

i sin saknad efter dig
min älskade, mitt allt,
min livskamrat, min vän ...

När du till mig kom
och åter
berörde min själ
kändes det så där
alldeles underbart igen ...

Mötet med dina läppar
fick mig att känna
att livet än en gång
till mig återvänt ...

*****

©Peter Stjerngrim