Vår sagolika lycka
Var ett moln som drog förbi
Din kärlek som jag vill förtrycka
Var en stjärna med ljus däri
Och som inte fick förbli

Kvinnan ljuger som en lek
Stundvis leker hon med en bluff
När hon ler, känns hon vek
Och när hon gråter, spelar hon tuff
Jag vill minnas tiden så
Jag älskat, likväl hatat dig
Kärlek dock av synd bestå
Men syndarn själv älskar ej

Mitt ideal skall nu förtäras
Jag vill ej längre vänskap ha
För i bröstet just nu bäras
Längtans grymma gift var da'
I kärleksbädden finnes längtan
Med ljus som däri fick förbli
Och vår sagolika lycka
Var ett moln som drog förbi