Farväl, farväl, min älskade Elina,
Livet kom att sina ifrån dig.
Förbarma mig det stora ve
Och fasan med som Herren gav mig.
Farväl, jag lämnar allt det som stod nära.
Jag kan inte bära mera nu.
Glöm, Elina, de böner jag bett,
För det du gett har gått itu.

Farväl, farväl, min saknade Elina,
Min himmelskt fina själavård!
Hjärtat blöder förälskelsens låga,
Du stora plåga från Herrens gård.
Farväl, jag far nu genom nattens svärta,
Med lystert hjärta från min älskades själ.
Och det tog mod för att jag förstod
Att du är god och att du vill mig väl.

Farväl, farväl, min älskade Elina,
Sorgerna mina; ett irrande ljus.
Själens viljor, rosor och liljor,
Martyrernas flor är Herrens tjus.
Farväl, jag lämnar allt det som stod nära
Men Herren kan svära att trösta mitt ve.
Farväl, jag lämnar ett liv av fröjd
Men glad och nöjd att få se dig le.