Kjell Espmark "Dikter om kärlek. Dikter i urval" 2016
"Jag känner hur du tänker i mig"

Jag känner hur du tänker i mig - tankarna och dikt.
När jag tänker på dig och många sitter ni lugnt och fint.

Så kommer jag att tänka på ett hatiskt ansikte, nån som förgör och bränner, min hand blir sot, min kropp gör ingenting, allt står stilla - ett bett med tandställning är ett människobett - världens farligaste.

Dina ögon tåras, du ler blekt i gensvar på mitt onda av den sotiga handen.

Låt oss vara och förbli vänliga med handen på hjärtat - på att tiden gör linjerna, händelser gör ljud i från sig, i naturliga spår på åkrar och fält, så vet vi om fröna, att de växer till skörd och vissnar av missväxtår.

Känner hur jag mjukt lägger jag min hand i din, säger något fint över din månstrimmas handrygg.

Jag känner hur du tänker i mig - i stilla undran med våra händer i varandra.
Ser att dina ögon tåras...

Tiffany ligger ner och rör sig inte - vemod, hon försöker stiga upp ur sin bädd, men förgäves, tror hon själv.

Ett mjukt vinddrag över din hand, så frisk och vital bär den på ett minne - fatalt krokben. Varför jag förlorade min gudstro, men inte min tro på andra världar?
När det händer nåt är det människornas och inga gudars misstag.

Så sa hon det igen: "Dikta dikten, ej dikt. Hitta på nåt med en grundbild."