Farligt nära färden
som står rädslor när.
Är du inte värd den,
är du inte här?

Fall
för all
förbannelse
genom nästannäten,
kall
så skall
uppstannelse
uppvärma hålrumssäten.

Och jag störtar
hos Harmonia
ner från Herasstolar,
står, och flörtar
med Melodia
skör i skärlekskjolar,
vill ej dö,
vill ej dö,
vill ej dö
helt ensam,
tär mig trängd,
bär mig, sprängd,
lär mig lättas
mänfram,
all min kraft,
allt jag haft,
skall berättas
stumt för denna stunden,
allt jag flytt,
kallt jag skytt,
går på nytt
genom grönskningsgrunden.

Jag går igenom detta nätet
på stål från hål förlidna
i springrumsinnanmätet
där vittjat vitt vill vidna,
gud, jag föll,
mitt inre höll,
det håller för att falla,
men ytan krossas,
jag är på låtsas,
farväl, farväl, ni alla.