Jag är massivet, liv av ed och eld,
som sanning är jag, man som trofasthet,
här härskarhärjad, men förhärsknad hälld
att vandra venerna som inget vet,
jag är Erebus, jag är blodvinsdöpt
och tusen ljus förbrinner i min bål
och jag är strupen som förmörkret stöpt
att andas andra genom alkohol.

Jag är chassivet, liv av sten och stål
som glansgrafiten, mansmetallisk,
och grå men färggrann genom höljets hål
förkläder jag min rädsla sädsförfallisk,
förfallisk, men än förbestämd till toppen,
där draperiet driver är jag droppen
som faller skummande från skyvalvsskål.

Och jag är innan, men som du i nu
men ändå alltets fallna förhistoria,
förfalskat nyfödd nittonhundraåttiosju
men menad för antikens glömda gloria,
och jag är Colloseums vissna olivslivskvist
som kransade anletet omkring Caesar
men ibland Svearikets många lika mesar
är jag blott nakenhetens narcissist.