Till tunna tunnland tuppen gol
vid sju, att sjukdom gala
som sommarvetets heta sol
steg upp för tuppar galna,
att lätta över klöverslätter
där kornen fröfullt tornar fram
och högmodshönor skönsynt sprätter
för den med kallast kam.

Ur yrans yra flygnätsburar
går höns mot mönsterhål
och kuckelkulist kuckelurar
på sångens stålgemål,
som galer genom skaltråsgårdnad
där trånadshönor flockas
att för fullfjädrad hånfullt hårdnad
till livets lustar lockas.

Att stiga fram till stålet stolt
där hönan högst ekläcktiskt
i rus igenom tusen volt
når lek i svek elektriskt,
men på den andra sidan räven
ser stilfullt på med livfull list
och bak staketen är han även
den som slukar höns till sist.