Solen kryper ner under horisonten
Daggen tätnar till en dimma
Jag drar mina nakna fötter genom gräset
de blir kall och blöt

Glaset har jag fyllt till bredden med ett sött och spänstigt sommar vin
Vilsen i den dimmiga daggen vandrar jag med sinnet tyngt

Minnen som snurrar, går igenom alla somrar ur det liv jag levt
om och om igen
Det känns som jag levt hundratals liv
Alla dessa romanser, som om dom tog slut, skulle ödelägga mitt liv
Alla roliga stunder med skratt och glädje
Jag hör minnesröster som ekar, lägereldssånger från förr...
Känner händer som smeker min kropp ur alla dessa stunder jag tänkte aldrig får ta slut!

Nu är dom borta, minnen blott
Men minnen så kära likväl som förträngda av det som gjort ont
Stunden som var är över men allt finns kvar inom
Vissa så djupt begraven att det knappt kan lyftas fram medan andra så nära att jag fortfarande känner andetagen mot min hud

Ju äldre jag blir ju färre verkar stunderna värda att lagra bli...
Ju färre är vännerna att dela dom med...

En känsla av ensamhet följer mig medan jag sakta går fram över ängen
Mina klänning är våt av all dagg, min hud är kall
mina fötter är blöta, mitt hjärta är trött
Mina sinnen svala och mitt hopp förkrympt

Hur ska sommaren 2018 bli
Sommaren då ingen umgås, alla drunknar i sin mobil

Vilka minnen ska skapas och med vilka eller vem...
Ska jag leva på gamla meriter, sorger och skratt?

Nä jag vill LEVA!
Jag vill såras och gråta förtvivlat
Jag vill skratta med vänner, leka i solen, bada i havet
Sitta frysen runt en lägereld och sjunga med skrålande stämma

Jag vill leva, jag vill skapa nya minnen!
Vill du vara med?