Ångesten förgör mig, långsamt, långsamt kväver den mig.
Jag är trasig, i 1000 bitar.
Jag trodde jag kunde blunda å vandra vidare
Nu sitter jag här igen men helt plötsligt är allt så mycket svårare
Det finns någon som är beroende av mig
Tryggheten att jag kan avsluta när jag vill eller inte orkar mer är borta
Nu måste jag ta mig samman, måste fixa det här
Jävla mörker, försvinn
Kan jag inte bara få bli hel?
Alla år som gått
All smärta, kan den inte bara få ett slut
Jag vill bara krypa upp i en trygg famn
Jag vill bara få en chans att börja om
Göra så mycket av livet ogjort
Ändra så många dumma beslut
Jävla ångest, bara försvinn
Låt mig få vara lycklig någon jävla gång!!!