Ända sedan födsel har jag nattligt attraherats
av allt som inom Anzus inre röst
har förstämt och rostkoleriskt korroderats
i solen som har somnat mot mitt bröst.

Genom dagar kolliderade med kaosen
har jag växt i vingar vidgade av hån
och upprosslat med min rosteröst i pausen
att hälsa helvettsnätters halvdemon.

Som en solbesolkad örneson av Siris
har jag flyktat flängnäbbsfåglar små på flyg
genom gensandbankens röda inre iris
och ödgat dessa ödehus i smyg.

Och nu är Anzu här att skadligt kall fullända
sin märg massiv i livsbesvärjning född,
nu brinner broars ljus och skenhus benvitsbrända
genom stenvalvsvärlden färdig och förödd.