Jag hade en dröm, att det kom ett brev. Med svar på alla mina frågor. Det innehöll min egen dagbok. Den röda, täckt av rosor. Minnen jag sedan länge förträngt. Allt stod där. Så väl beskrivet. Hur jag beskrev den allra första gången vi träffades. Jag var så ung. Det var precis innan jag reste till Paris. Men allt som var vi, ska ju vara bortglömt nu. Jag vill inte vända på stenarna. De är så många. Vågar bara inte. Alltför rädd att minnena som kan vara för vackra. Eller göra för ont. Rädd att de fortfarande är levande.

I drömmen blev mina minnen glasklara. Precis som du framför mig. Jag ville läsa mer, men vaknade. Precis när jag såg det som låg hopvikt brevid. Det var från ett brev från dig.